fredag 27 december 2013

För mycket lycka.

Alice Munro novellernas mästare har lärt mig att uppskatta formen, att det ska behövas ett nobelpris för det. Det är naturligtvis näst intill omöjligt att recensera och återge en novellsamling. Läs den "För mycket lycka."

fredag 20 december 2013

Hägring 38.

Kjell Westö var en ny bekantskap för mig. Som finlandssvensk författare skildrar han en kultur och miljö som jag är löjligt obekant med. Hans "Hägring 38" utspelar sig i Helsingfors 1938. Nog finns det mycket som vi svenskar är obekanta med i den någorlunda moderna finska historien. Sår och spänningar skildras mästerligt. Arbetare - borgare, vita - röda, finlandssvenska - finnar m. fl. Nog kommer jag att inom kort läsa mer av denne spännande författare.

torsdag 5 december 2013

Hyland - Legenden och hans tid.

Lars Ragnar Forsberg tillhör radiogenerationen efter Hyland och hans bok "Hyland - Legenden och hans tid". En tillhörde den unga vänsterfalangen som vid tiden var kritisk mot den store och hans gärning. Jag kan med en gång klargöra att jag tycker att han misslyckats med att beskriva människan bakom geniet. Däremot har han nedtecknat en förtjänstfull beskrivning av hur modern svensk tv och radio vuxit fram. Han hyser ingen tvekan om att Hyland är den etermediaman, som mest bidragit till  detta. Han arbetskapacitet, påhittighet och otroliga bredd är några av förklaringarna men också hans personliga charm, driftighet, övertalningsförmåga och att han var en jäkla bra journalist. I boken  används ett intressant perspektiv socialdemokratin (främst Erlander), folkhemmet och Hyland som kittet i folkhemmet. Boken är synnerligen läsvärd, om inte annat, som ett stycke nutidshistoria.  

onsdag 4 december 2013

Nattfåk.

Fåken, den vintriga stormen med snö dimma och allt som kommer i vägen, har sin välbekanta motsvarighet här på Österlen. När naturens element löper amok gör man bäst i att hålla sig inomhus efter att ha förankrat allt, som är löst, på gården. Kryp upp i länsstolen och läs Johan Theorins "Nattfåk". Åter får vi möta den pensionerade sjökaptenen Gerlof Davidsson. Flera nya karaktärer presenteras, inte minst Gerlofs unga släkting Tilda, som blivit polisen i Marnäs. Lagom provocerad av grabbighet och kåranda, navigerar hon sig fram bland små och stora brott.
Nattfåk är en aning mer deckare än föregångaren "Skumtimmen", men den  överlever det. Nattfåk är som berättelse lik Skumtimmen. Jag glömde i den recensionen nämna tydliga inslag av skrönor och klassiska spökhistorier. De dubbla tidsperspektiven öppnar för dessa på ett naturligt sätt.
Johan Theorin fortsätter att tilltala Svenska deckarakademin som 2008 utsåg Nattfåk till Årets bästa svenska kriminalroman.