Den sanna historien om Pinocchios näsa.

Leif GW Persson brukar vara påtagligt nöjd med sina insatser, inte minst som författare. Han brukar också med njutning kasta sig över kollegor i branschen. Bl a har han inte klassat Camilla Läckberg som en särskilt begåvad författare, i sak  är vi överens Persson och jag. Efter "Den sanna historien om Pinocchios näsa" uppfattar jag att Läckberg och Persson börjar kvalitetsmässigt närma sig varandra som författare, och det beror inte på att Läckberg blivit bättre. Leif GW Persson senaste (sista?)  är ett lättviktsverk präglat av gubbsjuka, galen jakt på pengar, maktmissbruk, korruption och försök att efterlikna de skrönor som på senare tid blivit så populära. Förstår jag saken saken rätt  skulle Leif GW Persson  kunna halvera produktionstakten och därmed höja kvalitetsnivån dit där den stundtals befunnit sig.